Red Mama's Kennel

Jag har i hela mitt liv varit intresserad av djur. När jag var liten tillbringade jag somrarna hos mina kusiner i Småland. Där fick man stiga upp i ottan för att schasa iväg korna till hagen, eller för att ge kultingarna mat, eller så ryktade man hästen och gav den hö o.s.v.

Hundintresset kom tidigt. Efter mycket tjat fick vi vår första hund "King". Han var en schäferhane som var rätt stor, och jag var rätt liten. Dessutom ville min pappa polis att han skulle bli en polishund. "King" själv ville aldrig bli polishund och trivdes inte heller i storstaden så han fick flytta till landet.

Så då var det bara till att börja tjata igen. Sedan fick jag då äntligen "Charlie". Han bara låg där en dag när jag kom hem. Han var en blandras mellan Finsk Spets och Keeshond.

Jag var överlycklig! Sedan fick "Charlie" stå ut med mitt brinnande intresse för att träna djur. Stolar ställdes upp i långa rader i köket. Här skulle hoppas zick zack, snurra runt, o.s.v. Charlie blev trots allt en gammal hund, och när han dog, var det tid för mig att flytta hemifrån.

Och naturligtvis var det dags att köpa en ny hund. En Afganhund som hette "Zappa".

Var lite inne på att ställa ut honom men hade inte riktigt någon som kunde ledsaga mig in i utställningsvärlden. Pga olika omständigheter fick Zappa lämna jordelivet tidigt och jag väntade mitt första barn.
Sedan blev barnen några år och längtan efter hund växte sig starkare och starkare. Men barnen hann bli 4 och stora innan det blev dags att bli med hund igen. Att det blev Amerikansk Cocker är en slump. Min arbetskompis hade 2 och hennes uppfödare sökte fodervärd...och nu är jag här och det är så roligt.